25/7 - 27/7 New York!

Med hjälp från Axels släktingar lyckades vi till slut sälja vår bil... till Axels släktingar. Vi tog första bästa buss från Chinatown, Washington och anlände i Chinatown, New York sent på kvällen.

Chris visade sig vara en ypperlig värd och omedelbart kände vi oss hemma. Med hans hjälp lyckades vi planera den korta tid vi hade i NYC optimalt. Vi hann på våra 2½ dagar ta färjan förbi frihetsgudinnan, se ground zero, åka upp i Empire State Building, shoppa och gå runt i staden. Oj, vad vi gick. Tyvärr gjorde dagarna likaså och innan man visste ordet av det satt man där i taxin (som inte luktade spya!) på väg till flygplatsen och resans definitiva slut.

Vi var alla eniga om att det skulle bli skönt att komma hem. Men, rent ut sagt, vilken jävla resa!

21/7 - 24/7 Washington DC

Det var med blandade känslor vi kom till Washington DC; vi visste att Mark var på väg mot sitt öde, och att "vägresan" skulle övergå i en bussresa. Detta till trots kändes det ändå som att vi ätit oss mätta på oändliga landsvägar och natursköna vyer, och att det var dags att rikta tankarna mot hemresan och Sverige.

I skrivande stund befinner vi oss i Fairfax hos Axels kusin Rob och hans familj. Det är fantatiskt att ha en bas att utgå ifrån medan vi brottas med vårt för närvarande största (och enda) bekymmer: Mark must die.
Vi har i flera dagars tid haft en annons ute på Craigs List, men utan större framgång. Vi har fått ett svar om dagen ungefär, men ingen av de som visat intresse har återkommit som de lovat. För närvarande står vårt hopp till en viss Louis som bett att få se bilen imorgon onsdag. Vi håller tummarna.
Som sista utväg har vi ett företag som specialiserat sig på att köpa gamla bilar, stycka dem, och sälja delarna. Dessvärre får vi antagligen pinsamt lite pengar för vår Mark, och dessutom känns det tungt att skicka honom till ett så brutalt slut.

De senaste dagarna har skilt sig avsevärt från den övriga resan. Vi har tillbringat större delen av vår tid i Robs källare, spelandes TV-spel med hans små söner; ett välkommet tidsfördriv för tre trötta äventyrare.
Vi två tillfällen har vi kört in till Washington DC och kollat läget. Den första gången steg vi inte ens ur bilen, utan körde bara runt och tittade. Den andra gången "gjorde vi staden" i den utsträckning vi ansåg behövdes: Vi tittade på den enorma fallosliknande obelisken, besökte Arlington cemetery, chillade med statyn av Abe Lincoln, och spanade in Vita Huset plus Capitolum från avstånd.

Med lite tur lyckas vi sälja Mark imorgon, och om så blir fallet beger vi oss omedelbums av mot New York. Vi har kontaktat Axels kontakt i staden (Chris Andersson, en trevlig man i sina bästa år som köpte träningskort på Friskis&Svettis av Axel) och han meddelar att vi är hjärtligt välkomna. Han bor ett kvarter från Times Square, och har tidigare arbetat med att ta emot utbytesstudenter till UNY och visa dem staden - en perfekt guide alltså.

Slutet av resan står för dörren, och vi är nöjda. All epidemisk hemlängtan har vi lyckligtvis undsluppit, men det är klart att det i mörkret viskats om saknaden efter flickvänner och mamma... och sill.

16/7 - 19/7 Savannah

På vår resas 36:e dag anlände vi till Savannah. Den franska tidningen "Le Monde" har kallat Savannah för USA:s vackraste stad, och det kan mycket väl stämma. När staden grundades av en viss Oglethorpe (förnamnet undflyr oss) hade han en idé om att staden skulle bli lättare att försvara med många parker och torg. Dessa parker finns kvar idag och är lummiga oaser i stadsbilden. Över gatorna som förbinder dem sträcker sig på båda sidorna stora lavprydda träd vars lövverk möts helt i mitten och ger intrycket att man kör i en grön tunnel. Najs va?

Det första vi gjorde när vi kom till Savannah var att promenera utefter floden som rinner genom staden. "River Street" är ganska turistig, och lyckligtvis fick vi tips av en affärsexpedit var vi borde tillbringa kvällen (vi hade för avsikt att slå klackarna i taket). Förutseende som vi är beslutade vi oss för att hitta boende för natten dessförinnan, och fann lyckligtvis ett billigt motell, dock en bit utanför stadskärnan.
Magnus var vår chaufför, och glada i hågen åkte vi in till Savannah och åt en god middag. Den trevlige servitören på restaurangen (han sysslade med möbeldesign och kom ursprungligen norrifrån) tipsade oss om en bar vägg i vägg med där vi satt, så när vi var uppätna och uppdruckna gick vi dit.
Det var ett mysigt litet ställe, och vi började nästan omedelbart konversera med ett par amerikaner. De var väldigt intresserade av Sverige och vår resa, och gav oss tips om vad vi bör se i New York.
Dessvärre blev det lite väl många öl för Axel, och lite väl många drinkar för Edward, så likt slagna krigare drog vi oss så småningom tillbaka till motellrummet. Klockan hann bli fem på morgonen innan alla var i säng...

Dagen därpå tillbringades på motellrummet. Magnus mådde bra, Axel mådde lite sämre, och Edward mådde inte bra alls. Som tur var visades "Gudfadern 2" på TV vilket underlättade tristessen.
Till kvällen mådde Edward bättre och vi gick på bio och såg "Evan Almighty". Den var tyvärr ganska usel.

Efter ytterligare en natt på motellet var vi alla kurerade, och tog oss till en strand österom Savannah. Där lade vi oss på sanden, slöt ögonen, och till ljudet av Atlantens mäktiga brusande bakade vi vårt kött i solen. Aaah!

12/7 - 15/7 Fortsättningen på Florida

Efter en natt på Anettes uppfart var vi redo att fortsätta till Miami. Väl framme satte vi oss på ett internetcafé och Edward passade att skype'a med Hanna. Vi slängde ett öga på south beach och fortsatte sedan en timme söderut för att undersöka öppetiderna vid Everglades. Vi sov i Florida City.

När vi vaknat åkte vi tillbaka till Everglades, dock inte till nationalparken utan till en krokodilfarm strax utanför. Där åkte vi "airboat", tittade på alligatorer och gick på en "snake show". När vi var färdiga med Everglades körde vi tillbaka till Miami. Vi passade på att sola på south beach, men det blev inte mycket till bad då det flaggades för "dangerous marine life".

På kvällen gick vi ut och åt gott. Vi hade tänkt att spana in Miamis nattliv, men vi var för trötta, så det slutade med att vi sökte upp ett motell och sov.

De två nästföljande dagarna tillbringade vi de tidiga eftermiddagarna på stranden och kvällarna i bilen körande norrut.

9/7 - 11/7 Mississippi, Alabama och början av Florida

När vi lämnade New Orleans körde vi för fulla muggar och passaserade i ett kick Mississippi och Alabama innan vi kom in i Florida. Genom hela Alabama hade vi låten "Sweet home Alabama" på repeat, vilket innebar att vi, när vi nådde Floridas gräns, var ganska trötta på den.

Väl framme i Florida tog vi tillfället i akt att uppsöka en kritvit sandstrand och svalka våra arma manskroppar i den mexikanska golfen. Första natten i Florida tillbringades på ett motell.

De nästföljande två dagarna har vi varit på stranden på eftermiddagarna och sovit på motell på natten.

I skrivande stund sitter vi på en parkering och har precis bowlat (Edward vann). När bloggandet är färdigt ska vi åka till Annette, Edwards mammas jobbarkompis dotter, och sova i vår van på hennes uppfart.

7/7 - 9/7 New Orleans

När vi kom till New Orleans började vi med att promenera runt i de franska kvarteren. Det var varmare och turistigare än vi väntat oss, och betydligt större.
Inför natten letade vi upp ett hostel som rekommenderats oss i Silverton. Det hette India House, och var klart mysigt, så vi bestämde oss för att tillbringa kvällen där med en låda öl.
När ölen var uppdrucken och Edward tagit sig ett dopp i vandrarhemmets pool, blev vi medbjudna till en lokal pub av några andra India House:are. Vi gick till en liten Irländsk pub och kom hem långt efter midnatt...

Nästa dag checkade vi ut från hostellet och körde utanför staden i jakt på ett billigt motell; hostel är mysigt och billigt en natt nån gång ibland, men på det hela taget är det lite jobbigt att dela sovrum, dusch, och toalett med ca 15 andra människor.
Vi hittade ett "Days Inn", vår nya favoritkedja (INTE, men de har låga priser. Dessvärre har de ännu lägre standard på rummen...) och bokade in oss för en natt.
På kvällen var det dags att "göra New Orleans". Mark bar oss troget till "French Quarters" (Edward hade gått med på att hålla sig nykter), och vi hamnade så småningom på en kvarterskrog där vi åt kreolmat, bl.a. "gumbo", en klassisk Loisianarätt.
Mätta och belåtna promenerade vi till Bourbon Street, festgatan i NO. I stort sett varje krog på hela gatan hade livemusik i någon form, och några av banden vi såg var helt ofattbart duktiga. Merparten av människorna man ser i New Orleans är svarta, så det känns nästan som att man befinner sig i Afrika eller Karibien. Helt klart spännande!

På morgonen den 9:e, styrde vi kosan österut!

6/7 Boys on the road

En typisk dag på vägen.

2/7 - 5/7 Austin och Belton

Efter lång intensiv körning nådde vi äntligen Austin, Texas huvudstad. Vi hade fått kontakt med Linus, en vän till Axel från Åsa folkhögskola som också kör kust till kust, men från andra hållet, och bestämt att vi skulle fira fjärde juli ihop.

Natten till den tredje juli tillbringades på en camping utanför Austin i yttersta misär - fuktigheten i bilen denna natt var av bibliska proportioner och ingen fick speciellt mycket sömn.

Kommande dagen umgicks vi med Linus och hans vän Andreas och tillsammans "gjorde vi" Austin. Edward köpte sin efterlängtade elgitarr och Axel köpte en vit tamburin.

Fjärde juli, amerikanska nationaldagen. Vi tog in på ett hotell i centrala Austin för att ha nära hem på kvällen och hela dagen satt vi på rummet och spelade kort och titta på VM i korvätning. Väldigt spännande. ("Joey Chestnut is a true american hero!") Vi mötte Linus och Andreas och åt middag, det blev svindyrt italienskt. Nästa destination var Zilker park, en park där symphoniorkestern spelade. Orkestern var medioker och det följande fyrverkeriet var amerikanskt storslaget och finesslöst. Efter att ha fått mindre nacksmärtor av att titta uppåt i 15 minuter gick vi inått stan och valde den club med mest folk. När klubben stängde klockan två var vi varma efter allt dansande och redo för en natt på vårt lyxiga hotellrum.

Den femte juli (idag) körde vi upp till Belton norr om Austin och köpte fem biljetter till en rodeo. På vägen upp stannade vi till på IKEA och köpte Singoalla-kex och Kopparbergs-cider. Smidigt nog fanns det ett hotell brevid rodeo-arenan där vi bokade ett billigt rum då hotellet var nyöppnat och sökte kunder.

Själva rodeon var kul att se men det var smärtsamt mycket reklam från alla håll. Efter rodeon sa vi hej då till Linus och Andreas och gick och la oss i hotellets bubbelpool. En bra kväll!

30/6 On the road again

I och med att vår vistelse i Denver drog ut på tiden har vi nu några dagars dryg körning framför oss. I skrivande stund befinner vi oss i Wichita, Kansas och dagens enda stopp var i det beryktade Dodge City, känt från diverse westernfilmer.

22/6 - 29/6 Colorado

I och med att vi inte kunnat uppdatera blogen på långt tid kommer här ett långt inlägg för hela Colorado-vistelsen.

Efter att ha spenderat natten på en "White-trash-camping" i Cortez körde vi norrut mot Klippiga Bergen. På bara några timmar förändrades omgivningen från öken till bergslandsskap. På eftermiddagen stannade vi i ett litet samhälle vid namn Silverton, en gammal gruvstad med western-anor. Silverton var så mysigt att vi bestämde oss för att övernatta. På vandrarhemmet upptäckte vi, till vår förfäran, att vår dator Jonas (vår bil Marks partner), vägrade starta. Vi hoppades att en natts vila skulle få honom på andra tankar. På kvällen gick vi ut för att slå klackarna i taket och vi blev redigt nedsupna av lokalbefolkningen som alla behandlade oss otroligt väl.

När vi vaknade dagen därpå var tiden för utcheckning redan förbi så vi bestämde oss för att stanna en natt till på vandrarhemmet. En bidragande orsak, utöver att Magnus hade problem med att vara i vertikalt läge, var att jippot "Smaka på Silverton" skulle infalla på kvällen.

Smaka på Silverton var trevligt men det blev en tidig kväll för oss, då alla av oss kände oss lite slitna efter gårdagens bravader.

När vi checkat ut från vandrarhemmet fortsatte vår resa mot Ourey ("America's Switzerland"). I Ourey hyrde vi två fyrhjulingar och åkte upp i bergen. Vi tog oss precis upp till trädgränsen och utsikten var som tagen ur "Sound of music" (Magnus och Edward nickar och ler instämmande till Axels beskrivning, trots att de inte har sett filmen.) Efter några timmars hård körning på smala, dammiga bergsvägar slappnade vi av med ett dopp i en av Oureys många varma källor. Natted tillbringades på en camping strax norr om Ourey.

Dagen efter gav vi oss av mot Denver, Colorados största stad. I bergen, på vägen dit, stötte vi på köer och Mark fick sin första brake down; motorn kokade. Vi fick stå ett par timmar vid vägkanten och socialisera med de övriga strandsatta ägarna till risiga bilar.

När vi slutligen kom fram till Denver var klockan mycket, ett åskväder låg över staden, och vi tog utmattade in på ett sunkigt vandrarhem i centrala Denver. Det sög.

Knappt utvilade steg vi dagen därpå upp och inledde jakten på en datorreparatör åt Jonas, som fortfarande vägrade starta. Detta visade sig vara lättare sagt än gjort men tillslut fick vi tag på en datanisse vid namn Todd, som lovade hjälpa oss.

De nästföljande fyra(!) dagarna tillbringade vi väntades på Jonas, vars tillfrisknande visade sig dra ut på tiden. För att få tiden att gå gick vi på bio, tränade och åt. Efter tre nätter i Mark var vi lättade över att slutligen få tillbaka Jonas, även om han inte lyckats återhämta sig helt. Glada i hågen lämnade vi Denver bakom oss och fortsatte vår resa söderut.

21/6 Midsommar vid Grand Canyon

När vi vaknade på morgonen körde vi raka spåret till Grand Canyon. Den var större än man någonsin kunnat föreställa sig, och kamerorna gick varma! Efter nästan en hel dag vid Grand Canyon körde vi mot nordost med siktet på "The Four Corners", den enda plats i USA där fyra stater möts i en punkt. Tyvärr hade vi missat att vi kört in i en ny tidszon, så området var stängt. Vi fortsatte vår färd in i Colorado och tillbringade natten på en "White-trash-camping" i Cortez.

20/6 Hoover Dam & Kingman

Alla var överens om att ett dygn i Vegas räckte gott för oss, så när vi checkat ut från vårt hostel körde vi österut på Route 66, mot Grand Canyon.
Precis på gränsen mellan Nevada och Arizona ligger Hoover Dam, en enorm damm som förser Nevada, Arizona och Kalifornien med elektricitet. Vi stannade till och gick runt på dammen och förundrades. När vi fyllt våra kameror med foton på oss själva och dammen, fortsatte vi vår resa österut.
Efter ett par timmars körning kom vi till en liten håla vid namn Kingman, där vi bestämde oss för att tvätta. Vi trillade in på ett litet tvätteri, som taget ur en Amerikansk roadmovie, och tvättade upp all vår smutstvätt. För att spara tid torktumlade vi allt på superhög värme, så nu är alla våra kläder lite för små...
Vi lämnade Kingman och följde vägen österut. Solen gick långsamt ned bakom oss, och vi fick för första gången uppleva Route 66 i sin fulla skönhet.
När solen gått ned letade vi upp en grusplan i utkanten av en nationalpark och övernattade i "Mark" (vår trogna van).

19/6 Las Vegas!

På natten efter besöket på Disneyland brände vi norrut mot Las Vegas. Vi körde till ungefär halv fem på morgonen, och ställde då bilen vid sidan av Route 66 och sov ett par timmar. Vi vaknade av att solen lyste in genom vindrutan, och fortsatte sedan köra.
Precis på gränsen till Nevada stannade vi vid ett köpcentrum i jakt på skjorta och slips åt Edward och Magnus. När vi klev ur bilen var det som att stiga in i ett torkskåp; temperaturen visade sig vara strax över 40 grader celsius... Magnus köpte sig en skjorta, och Edward en tröja.
En knapp timme senare var vi framme i Las Vegas och det hostel vi sett ut på internet. Vi betalade för vårt rum och kastade oss sedan, glada i hågen, i hostellets pool. Svalkan var välbehövlig.
Efter doppet passade vi på att sova ett par timmar inför kvällens äventyr. Dessvärre blev de två timmarna vi tänkt sova till tre, och när vi slutligen kom iväg från hostellet var klockan redan mycket.
VI promenerade till downtown Vegas (inte att blanda ihop med "the Strip" där alla stora casinon ligger) och kollade in världens största storbilds-TV, en 12000 tum stor skärm som utgör taket över den centrala gångvägen i downtown. Planen var dock att ta sig ned till casino Excalibur på the Strip, och där äta Axels födelsedagsmiddag till en medeltida show, så vi började promenera ditåt. Efter att ha gått väldigt, VÄLDIGT länge genom diverse skumma kvarter bestämde vi oss för att ta en taxi.
Taxichauffören var en slemmig typ som ivrigt pratade om prostitutionen i Nevada och Europa, något som han tycktes ha skrämmande stor kunskap om.
Väl framme vid Exclaibur gick vi in på casinot bara för att få höra att middagsshowerna var slut för kvällen. I brist på annan mat hamnade vi på Pizza Hut Express med varsin flottig liten pizza i handen - en "all American birthday dinner" alltså.
Efter maten gick vi ned till casinobaren för att ta oss en öl. Dessvärre vägrade bartendern acceptera Axels internationella ID-kort, och då han lämnat passet hemma fick han vare sig beställa öl eller vistas i baren. Moralen hos födelsedagsbarnet var redan låg efter att ha missat middagsshowen, så när han blev avvisad från baren bestämde vi oss för att strunta i casinona och bara promenera runt och titta på de storslagna utsidorna av dessa.
En låda öl inhandlades kort därefter, och efter en taxiresa hem avslutades Vegasvistelsen vid hostellets pool, under stjärnorna, till tonerna av vår gitarr.

"Disneyland - The Happiest Place in the World"

Igår var vi på Disneyland. Vi åkte allting med varningstriangel på och det mesta var riktigt roligt. Det var klart bättre än Universal Studios. Disneylandbesöket avslutades med en fantastisk fyrverkerishow!

Venice Beach

Sedan en dag tillbaka bor vi på Venice Beach Cotel (ja, det stavas med C), ett hostel som ligger precis vid stranden. Vi har tillbringat största delen av denna dag i solen, på "beachen". Vi passade på att ta ett dopp i stilla havets vågade vågade vågor. Axel och Magnus blev ombedda att gå ur vattnet av en badvakt då de badade på den del av stranden som var reserverad för surfare (det var lugnt, vi var klara). Axel och Edward tog sig senare an vågorna med barnslig entusiasm.

Nu sitter vi i loungen på hostelet och dricker kalla Budweiser - njut nu av dagens bilder!

Universal Studios

Idag var vi på Universal Studios. Det var helt okej, men under våra förväntningar.

Big Sur till Mullholland Drive

Vi har spenderat natten i en bil. Det gick över förväntan, förutom det faktum att bilen lutade lite och natten var kall. Vi bilade ner till "Malibu" längs "California 1", ungefär 200 miles. Sen körde vi upp i bergen och tog "Mullholland Drive" ner till Los Angeles. Vyerna var väldigt storslagna!

Vi tillbringade natten i det skabbigaste rummet vi har varit i.

Avresa!

Nu börjar resan! Vi tog oss till "California 1" och fortsatte på denna söderut. Vyerna både vägen till och på denna omtalade väg var väldigt storslagna. Vid Monterey tog vi "17-mile drive", en naturskön kustväg. Mitt i rutten doppade vi fötterna i, det väldigt kalla, stilla havet. Efter "17-mile drive" tog vi en pizza i Carmel. Mycket gott!
Vi bestämde oss för att sova i bilen i Big Sur. Vi letade först upp en camping, men mannen som tog emot oss rekommenderade att vi åkte tillbaka upp på vägen och fortsatte 10 miles för och sova vid sidan av vägen(?). Vi tog hans råd och spenderade natten i vårt fordon bredvid vägen bakom en buske.

Doing San Francisco!

Resans första klädinköp inledde dagen. Sen besöktes Golden Gate-bron tätt följt av "49-mile drive", en av guideboken rekommenderad rutt. Vi körde tills det närmade sig middagstid, då sökte vi upp Scott! Scott mötte oss vid hans lägenhet där vi rivstartade med tevespel och öl. Sen blev det områdets bästa pizza! Musikaffären "Amoeba" och det nerknarkade området Haight fick avsluta kvällen.

"Smogging" och Stanford Unviversity

När man köper i USA måste bilen "get smogged", dvs. en kontroll av mängden avgaser som släpps ut. Mannen som tog hand om vår bil passade på att ge den en lätt misshandel. Han lyckades under denna korta tid sladda runt i verkstaden och ha av ett handtag. "It just came of..."
Lyckligtvis gick bilen igen tillslut. Bilen var redo för en roadtrip!
Vi tog en provtur till Stanford University där vi gick runt på campus och besökte bokhandeln i jakt på present till John och Diane som tack för hjälpen.
Till middag fick vi uppleva en riktig amerikansk barbeque! Grillade hamburgare med John, Diane, deras dotter Dani-Sue och hennes man Richard. Richard gav oss en massa bra tips på saker vi kunde se på vår resa genom landet, han var lite av en vägresevirtuos.

Bilen

Här får ni en guidad tur av vår nyinköpta pärla till bil!

11/7 Framme!

Nu är vi framme i San Francisco! Resan hit gick bra. Vi tillbringade första natten på Pacific Tradewinds, ett vandrarhem i centrala San Francisco. som var helt okej. Efter en natts sömn har det nu blivit dags att besöka Axels faster som vi hoppas kan hjälpa oss att köpa en bil. Wish us luck!

Resan.

Den 10 juni 2007 börjar en lång resa för tre vuxna pojkar. Vi ska åka bil genom en stor del av USA. På resan kommer vi uppleva västkusten, öken, södern och östkusten. Följ med oss på vårt äventyr och följ våra mot- och medgångar. Vi kommer uppdatera vår blogg så ofta som bara möjligt och dokumentering i form av foton och filmer kommer att läggas upp med varje inlägg.

Låt oss gå igenom rutten!

Den svarta linjen visar vår planerade rutt.

Den 10 juni landar vi i San Fransisco, de närmaste dagarna spenderas sedan åt att hitta en bil. Sedan kör vi ner längs västkusten och efter Los Angeles fortsätter vi ner mot San Diego. Nevada och Las Vegas står näst på tur! När Las Vegas är avklarat kör vi rakt österut och besöker Grand Canyon. Målet är sedan att ta sig ner till södern. Hur vi går till väga här är den minst planerade delen av rutten, vi får helt enkelt se vad vi känner för. Som det ser ut nu kör vi söderut genom mellanvästern och Dallas för att hamna i överviktiga Houston. Nästa destination är New Orleans. Om pengarna räcker drar vi en trip genom Florida, och kanske Bahamas! Sedan är det ostkusten som står för underhållningen resten av resan. Vid vårt mål, New York, stannar vi några dagar för att sälja bilen och genomföra resans sista shoppingdel. Vi flyger hem från Newark International Airport den 28 juli, och den 29 juli klockan 11:15 finns vi att mötas på Arlanda.

Rutten kommer att anpassas efter tid, pengar och önskemål.