19 juli 2007

16/7 - 19/7 Savannah

På vår resas 36:e dag anlände vi till Savannah. Den franska tidningen "Le Monde" har kallat Savannah för USA:s vackraste stad, och det kan mycket väl stämma. När staden grundades av en viss Oglethorpe (förnamnet undflyr oss) hade han en idé om att staden skulle bli lättare att försvara med många parker och torg. Dessa parker finns kvar idag och är lummiga oaser i stadsbilden. Över gatorna som förbinder dem sträcker sig på båda sidorna stora lavprydda träd vars lövverk möts helt i mitten och ger intrycket att man kör i en grön tunnel. Najs va?

Det första vi gjorde när vi kom till Savannah var att promenera utefter floden som rinner genom staden. "River Street" är ganska turistig, och lyckligtvis fick vi tips av en affärsexpedit var vi borde tillbringa kvällen (vi hade för avsikt att slå klackarna i taket). Förutseende som vi är beslutade vi oss för att hitta boende för natten dessförinnan, och fann lyckligtvis ett billigt motell, dock en bit utanför stadskärnan.
Magnus var vår chaufför, och glada i hågen åkte vi in till Savannah och åt en god middag. Den trevlige servitören på restaurangen (han sysslade med möbeldesign och kom ursprungligen norrifrån) tipsade oss om en bar vägg i vägg med där vi satt, så när vi var uppätna och uppdruckna gick vi dit.
Det var ett mysigt litet ställe, och vi började nästan omedelbart konversera med ett par amerikaner. De var väldigt intresserade av Sverige och vår resa, och gav oss tips om vad vi bör se i New York.
Dessvärre blev det lite väl många öl för Axel, och lite väl många drinkar för Edward, så likt slagna krigare drog vi oss så småningom tillbaka till motellrummet. Klockan hann bli fem på morgonen innan alla var i säng...

Dagen därpå tillbringades på motellrummet. Magnus mådde bra, Axel mådde lite sämre, och Edward mådde inte bra alls. Som tur var visades "Gudfadern 2" på TV vilket underlättade tristessen.
Till kvällen mådde Edward bättre och vi gick på bio och såg "Evan Almighty". Den var tyvärr ganska usel.

Efter ytterligare en natt på motellet var vi alla kurerade, och tog oss till en strand österom Savannah. Där lade vi oss på sanden, slöt ögonen, och till ljudet av Atlantens mäktiga brusande bakade vi vårt kött i solen. Aaah!